måndag 28 juli 2014

Repris: Vikten av andras ögon av Tove Berggren

Så oändligt många ensamma timmar vid tangentbordet. Så. Oändligt. Många. Men om jag inte också hade delat mitt skrivande hade det inte blivit en Lennart Lordis loggbok. Och skrivandet hade definitivt inte varit integrerat i mig som nu. Jag har lärt mig hantverket, men också att skriva med kropp och själ. Att använda mitt material, säga det på mitt sätt och känna att det bär.
Du blir såklart inte författare på en skrivarkurs. Jag är inte ens säker på att du lär dig skriva där. Men jag är övertygad om att du lär dig lyssna och att du blir en bättre läsare - av såväl andras texter som av dina egna. Och det tillsammans gör att du utvecklar ditt skrivande och din röst. Tror jag. Att dela skrivprocess och tankar med andra som skriver har betytt mer för mig än jag kan säga. Och jag känner mig priviligerad som har haft så många engagerade, kloka, kompetenta, lyhörda och varma handledare genom åren.

Dan Sjögren på Nordiska Folkhögskolan som tog mina första stapplande texter på fullt allvar och läste med ömsint blick och stort hjärta. Birgitta Östlund på Nordens Biskops Arnö som fick mig att inse att en skrivande människa är det hela tiden, som synliggjorde sorgen och uppmuntrade mig att skriva om den. Maria Brynges spegling av Lordi-manuset på Skurups Folkhögskola som hjälpte mig att få syn på det som kanske kan kallas textens själ - vad den andas av och är - snarare än vad den handlar om. Och förra hösten fick jag en redaktör, Marcus Olsson på BonnierCarlsen. Tänk det. En egen redaktör! Jag är oändligt tacksam för hans ögon. Det betyder inte att jag alltid håller med och tycker att han har rätt. Eller att jag åtgärdar det han pekar på och föreslår. Men hans lyhörda läsning får mig att reflektera och ta ställning och ger mig nya perspektiv. Och vår dialog kring texten utvecklar och fördjupar berättelsen - också när jag tror att den är så klar och färdig som den kan bli. Men de viktigaste ögonen har min son:) Hans första kommentar när han hade läst Lordi var:
"Ja, det är ju inte Harry Potter direkt...men den är bra på sitt eget sätt". Tänk om alla texter och böcker fick landa i en sån respons. De ska bara likna sig själva - och det räcker!


Syftet med Skrivpedagogutbildningen på Skurups Folkhögskola är att lära sig handleda andra i skrivande och att ge respons. En reflektion jag gjorde under det året var att vi sällan eller aldrig hade pratat om respons på de många skrivarkurser jag gått. Och hur man samtalar kring varandras texter är ju rätt grundläggande för att kunna hjälpa texten - och författaren - vidare. Dan Sjögren skrev till mig att man läser på ett annat sätt när man leder en kurs, än när man recenserar böcker. Man befinner sig på den skrivandes sida - och det är där man ska vara. En bra ledstjärna är att se sig som textens vän, tycker jag. Att läsa strängt men kärleksfullt, ärligt men varligt. Och att utgå ifrån sig själv. Att inte värdera i bra eller dåligt - för vad betyder bra? Vad är innebörden av dåligt? Att istället fundera på hur författaren har nytta av responsen, se möjligheterna med texten - och vart den är på väg.  


 av Tove Berggren
(Repris från den 8/1 2013)

måndag 21 juli 2014

Den flyktiga vän som kallas inspiration av Peter Ekberg

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Regnet piskar mot rutorna. Solen stretar långsamt upp över horisonten medan kaffet svalnar till drickbar temperatur. Jag som bloggar den här veckan för barnboksnätet heter Peter Ekberg. Jag har gett ut två böcker och har många fler på gång. Idag tänkte jag diskutera den flyktiga vän som kallas inspiration. Hur gör ni för att få fatt i inspirationen? Kommentera gärna nedan. 

Själv är jag nog ganska lättinspirerad. Ibland räcker det med att jag håller i en bok jag älskar så rinner lusten till för att skapa något eget. Så har det alltid varit för mig. Jag har inte bara velat konsumera andras verk, utan också skapa något själv. Det bästa jag vet är när en idé fästs på papper. Från ingenting finns plötsligt någonting. Det är som en liten seger.

måndag 14 juli 2014

Att återvända av Malin Eriksson

När det gäller gamla lästips så tänkte jag så här avslutande spåna lite runt att återvända till gamla böcker. De flesta av oss har de där speciella böckerna som man läser om med jämna mellanrum; de erbjuder en värld där man trivs. De blir en del av ens liv, en trygg tråd att följa när allt annat stormar och förändras eller ett välkänt äventyr en dag när allt annat är trist vardag.

Det susar i säven är för mig en sån värld. När tillvaron förlorat riktningen kan jag hitta tillbaka bara genom att lyssna på ljudbanden i bilen. Med Mulle, Vattenråtta och Padda och deras dekadenta ungkarlsliv i den vackra engelska naturen växer själva meningsfullheten fram igen.

Omslagsbild: Det susar i säven

måndag 7 juli 2014

Bilder, bilder, bilder och ännu fler bilder - av Caroline Röstlund

Jag tittar på bilder, alla möjliga, mest barnboksbilder, lite grafisk design och ibland illustration. Det är fantastiskt hur många det finns som håller på med just bild och hur skickliga de är.
Just nu ska jag börja med att färdigställa bilder till en bok och då tittar jag som mest. Mycket på hur andra löst sina bilder teknikmässigt, vilken slags färg de använt, vilka nyanser. Hur löser andra kompositioner, hur gör de för att karaktärerna ska bli så uttrycksfulla som möjligt. Finns det bättre sätt att kommunicera med läsaren än vad jag tidigare funnit. Funderingar och frågor som jag får svar på genom att just titta. Jag söker referensbilder.
När jag hittar något som jag tycker om suger det till i magen och jag blir sprallig som ett barn full av inspiration och vill genast börja jobba!
Man kan ju tro att det skulle bli kopiering och efterapning av detta? Nej, man är sig själv närmast, alla bär vi på olika erfarenheter, tycken och smak. Det blir alltid något nytt!

Jag vill visa vad som inspirerar mig just nu!

Ett spännande projekt håller Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho på med!

© Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho

"Moon Cookie - an artists´ book collaboration between Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho. With the starting point of a story Kyuhyung wrotw, we made a layout together, but two individual set of drawings. These were screenprinted on top of each other - Kyuhyung´s in blue, Siri´s in red."


En fransk illustratör Marie Caudry. Hon är spännande på många sätt. Och hon jobbar för hand i kombination med datorn på ett bra sätt. Jag gillar hennes barnböcker mest men hennes illustrationer är också väldigt spännande.

måndag 30 juni 2014

JA, HÄSTBÖCKER ÄR EN GENRE ... av Kristina Westerlund

… precis som tillexempel deckare. Det är nåt visst med genrer. De är pålitligt på något sätt. Man vet vad man får, i alla fall ungefär. Ibland behöver man veta det. När man ska läsa bort några timmars väntan, eller är för trött för att kultivera sig med något tyngre. Som avkoppling och nöje.

Nu läser jag inte gärna deckare längre. Jag har i alla fall inte hittat någon på mycket länge som fångar mitt intresse. Men hästböcker går fortfarande bra att varva ner med. Att lustläsa döttrarnas gamla hästböcker en ledig förmiddag, är en nästan syndig lyx efter några nätters jobb i vårdsvängen.
Men även om hästböcker generellt är rätt hårt styrda av sin form skiljer de sig ändå åt. Precis som med deckare går hästböcker tillexempel att använda som förevändning för att berätta något mer än det förväntade, man bara lånar dramaturgin. Och detta görs både i deckare och hästböcker, i olika grad. Jag och mina döttrar har olika smak men vi har ändå alla tre hittat våra egna favoriter som vi med god aptit har glufsat i oss.
Äldsta dottern älskade verkligen Lisbeth Pahnkes serie om ”Britta och Silver”. Hon läste dem allihop. Inte bara en gång, utan om och om igen. Hon uppskattade den trygga och ganska soliga tonen i böckerna. Visserligen hände det någon gång att en häst dog eller något annat sorgligt, men det hörde till ovanligheterna, vilket var tur. De få hemskheterna var tillräckligt traumatiserande. Hon minns dem ännu.
Flickorna, flickorna, flickorna Cartwright. Jag och döttrarna.

måndag 23 juni 2014

"Fantasy skall kapa verklighetsförankringens bojor" av Patrik Stigsson


När jag var liten fanns en tidning i Borås där jag växte upp som hette Västgöta-Demokraten. Det var en av två tidningar som gavs ut dagligen. Den andra var Borås Tidning. Västgöta-Demokraten var s-märkt och lästes i arbetarhemmen. Liberaler och högermänniskor läste Borås Tidning, som var borgerlig.
Min kompis mamma jobbade som utdelare av VD, som den kort och gott kallades. Hon körde tidningsrundan varje dag på en vit moped av märket Monark. Till skillnad från BT som var en morgontidning så kom VD ut på eftermiddagen.
Ibland fick min kompis, som hette Ronny men kallades Lillen, ta hand om utdelningen. Då brukade jag cykla med honom och hjälpa till.

måndag 16 juni 2014

Min inspirerande tvättstuga av Inger Lindahl

Tvättstugan!
När barnen kom, blev den min tillfälliga retreat, en plats för lite egentid.  Så är det fortfarande. 
Jag undviker stress och väljer sista passet. I meditativt lugn plockar jag med tvätten och befriar mina tankar från alla hänglås. Passar på att prata med någon granne. Om sport och kattpink och tulpaner. Barnuppfostran, gårdsfest och genrepedagogik. Alla har sitt eget ämne kärt. 
Vår tvättstugan är varm och social. Här finns ett hemligt barskåp med små semesterslattar i varierande kulörer. 

För de lässugna finns ett välfyllt tidningsställ och böcker att byta till sig från en hylla. 

torsdag 12 juni 2014

Bloggstafett- Bilden i fokus av Annika Rockström

Här kommer lite tankar och reflektioner kring en bilderboksverkstad jag hade i våras.

Bilderböcker skapade i ena halvan av klass 4B på  Myggenässkolan, Tjörn

Under våren blev jag tillfrågad om jag ville jobba med att skapa bilderböcker i en fjärdeklass på Myggenässkolan på Tjörn.  Det var en del av ett Skapande Skolaprojekt som kallats ”Berättelsens kraft” och utgick från Akvarellmuseets bilderboksutställning under vintern.
Jag planerade för en bilderboksverkstad i två hela dagar i varje grupp (klassen delades i två grupper om ca 12-13 barn). Och jag åkte också till skolan en förmiddag för ett kortare förberedelsemöte med de två lärarna och med varje grupp.
Då berättade jag lite om mig själv, och om hur jag jobbar med berättande och bilder, och fick höra elevernas tankar om utställningen de sett, och om bilderböcker de gillade.

måndag 9 juni 2014

JAG SKRIVER I VISBY OM VÅREN av Tove Berggren

I ett hus som taget ur Bröderna Lejonhjärta och med utsikt över himlen, havet och horisonten har jag förmånen att få skriva en vecka i maj precis som jag hade lyckan att få göra i maj 2012 och 2013. 

 
Den första våren var jag lyrisk över att sitta på samma nötta skinnstol som Ulf Nilsson och Martin Widmark och jag rös när jag läste de många hälsningarna i den röda gästboken. Jag arbetade intensivt med de sista redigeringarna i min debutbok ”Lennart Lordis Loggbok - Utsikt från livets planet” och skrev för brinnande livet på uppföljaren ”Lennart Lordis andra loggbok - Nödsignal från horisonten”.
I min egen loggbok skrev jag om ruiner så andlöst vackra, om blått hav och aprikosa kvällar, om rosen som knackade på köksfönstret och om blinkande blåsippor i natten. Jag skrev om Andreas blommande päronträd och om koltrasten bakom murgrönan och om hur jag somnade invid murens fot om kvällen.



torsdag 5 juni 2014

Bloggstafett - Bilden i fokus av Pia Johansson

Att träffa och jobba med barn och bild

Bokstavsverkstad. Jag med en "Namnfigur".

Drottning Silvias barnsjukhus, Alfons Åbergs Kulturhus, skolbesök och Skapande Skola i Bergsjön och Lerum och även ett par utflykter till Vara Konserthus. Den här våren har varit fylld av möten med barn för min del. Jag är illustratör men jobbar också mycket med skapande verksamhet med barn – just nu ovanligt mycket!

"Kompisfigurer" från Skapande skolaprojekt med klasserna F-5 på Knappekullaskolan i Lerum.