torsdag 19 februari 2015

Tema unga vuxna: Lättläst för unga vuxna av Ann-Charlotte Ekensten

I augusti kommer jag ut med två böcker om Emmas liv. Emma är en framåt tjej som behöver en del stöttning i vardagen. I böckerna Egen nyckel och Kär i kärleken får läsaren följa Emma då hon flyttar hemifrån och när hon funderar över en speciell relation. Böckerna är i första hand skrivna för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Det är en målgrupp som ofta har olika språkutmaningar och det finns väldigt få böcker skrivna direkt för de här läsarna. Jag är egentligen emot att dela in läsare i fack, alla får ju välja böcker fritt, men en bok där man känner igen sig kan gynna läsningen och bidra till goda samtal.

torsdag 12 februari 2015

Tema: Unga vuxna - Louise Halvardsson intervjuar Olivia Bergdahl




Små barn med stora ögon, gamla människor med unga sinnen. Och allt där emellan. Alla är de där när Olivia Bergdahl har dubbel släppfest på café Hängmattan i Göteborg.

Stämningen är tidlös och folklig. Olivia glittrar i en nyinköpt klänning och delar ut bubbelbiljetter. Hon firar släppet både av sin debutroman Efter ekot och poesiskivan Eldorado. Jag blir osäker på om "poesiskiva" överhuvudtaget är en genre, spoken word kanske låter bättre. I vilket fall som helst är det svårt att kategorisera vad Olivia gör, för hon gör så mycket. Hon skriver. Hon står på scen. Hon har ett tonfall som får såväl tonåringar som kulturtanter att lyssna. Precis hemkommen från släppfest nummer två – i Stockholm – svarar hon på mina frågor via mejl.

Foto: Ludvig Duregård

måndag 9 februari 2015

Tema Unga vuxna: Christin Ljungqvist definierar begreppet



Unga Vuxna, från här kallat UV, kommer sig av engelskans Young Adult, YA, och är fortfarande en hyfsat ny litterär indelning. UV-böckerna riktar sig till 15-åringar och uppåt men läses av både äldre och mycket äldre, som ett slags gyllene mellanväg, en förbindelse mellan tonåringar och deras föräldrar. Detta är UV-litteraturens tydligaste säregenhet och sanna potential: det är inte lätt för någon att hantera tonåren, varken den som befinner sig där eller den som befinner sig utanför, att då kunna läsa samma bok som sin mamma eller pappa, få lika stor behållning fast på olika sätt och sedan diskutera sin läsupplevelse tillsammans? Det är stort och viktigt.

Som UV-författare plockar jag det bästa ur ungdomsromanen (språket, handlingsdrivet, känslorna) och det bästa ur vuxenromanen (mörkret, allvaret) och skapar något i mitten, på gränsen, just precis där vi börjar betraktas som vuxna. Det är min främsta förklaring: ungdomsböcker är ljusa, mjuka, känsliga och gör eftergifter för sina unga läsare, vuxenböcker behöver inte ta någon hänsyn, UV-böcker ställer sig i mitten och balanserar. Under UV-stämpeln tycker jag mig skriva fritt, utan pressen att producera ”finlitteratur”, samtidigt som jag fått förstå att mitt språk är någonting extra. Andra som fått detta epitet är Markus Zusak med sin Boktjuven, Marisha Pessl med sin Fördjupade studier i katastroffysik och Lisa Bjärbo med samtliga av sina romaner, fina exempel på UV-böcker när de är som bäst, alltså det bästa av två världar.

torsdag 5 februari 2015

Jeff Nilsson, ny medlem i BBN, presenterar sig




Hej!

Jeff Nilsson heter jag och är sedan ett år tillbaka ny författare och illustratör till en läs- och läroboksserie för barn (7-12 år) inom området Natur- Miljö- och Återvinning. Mina två första böcker kom förra året och nu i april kommer ytterligare två stycken i en planerad serie om tio stycken.
                                           
Jag är född och uppvuxen i Borås där jag redan som sjuttonåring började min långa arbetsbana inom miljö-och återvinning. Först som gårdsarbetare, truck- och maskinförare, förman, kontorist, platschef och VD i eget återvinningsföretag. Efter över fyrtio år inom ”skrotbranschen” slutade jag och påbörjade istället mitt framtida ritande och författarskap som
varit ”vilande” under alla år.

Tanken är att jag på ett enkelt och roligt sätt vill lära ut hur allt började en gång i tiden och varför vi är tvingade att ta till vara på jordens små resurser för att kunna överleva i framtiden.

Mina böcker handlar om en liten pojke ”Skrot-Sverre” på nio år och hans lillasyster ”Eva-Lisa”, sex år som får följa med sin pappa till hans stora återvinningsanläggning och lära sig lite om de olika materialslagen.



måndag 2 februari 2015

Ny bok! Malva och hästarna av Malin Eriksson och Lisa Chantem




Malva och hästarna av Malin Eriksson (text) och Lisa Chantem (bild).
Olika förlag

Malva vill börja rida. Men pappa säger nej. Han tycker hästar är stora och farliga. Men Malva är envis. Och hon får hjälp av sin farmor.
-Min släkt har alltid haft hästar, säger hon.
Och då måste pappa ge med sig.
Malvas släkt är resande. Farmor berättar för Malva om sin pappa, Valentin. Han var berömd för sina fina hästar och för att ha ovanligt god hand även med de riktigt svårhanterliga hästarna. Han blir en viktig förebild för Malva när hon nu ska ta det stora klivet och börja på ridskola.
Boken är för nybörjarläsaren. Men den kan också läsas högt. Den är första i en serie som kommer följa Malva på ridskolan och i utforskandet av sin släkts hästhistoria.
Den har bilder på varje sida som stödjer läsningen och fördjupar berättelsen.


torsdag 29 januari 2015

Gästbloggar: Linnea Berglund

I dag gästbloggar författaren Linnea Berglund som är aktuell med serien om Emelie Lexander.




En av de vanligaste frågorna jag får från omgivningen angående mitt författarskap är hur jag hittar inspiration när jag skriver. Jag svarar som så många andra före mig, nämligen att man gräver där man står. Men vad innebär denna något slitna fras egentligen? Är alla böcker mer eller mindre självbiografiska?

Nej, så är det naturligtvis inte. Det man däremot gör är att väga in egna iakttagelser, upplevelser eller känslor i sin text. Man kan förlägga storyn till platser man känner väl, man kan mixa ihop egenskaper hos människor man träffat, eller använda andra fragment ur sitt eget liv för att göra historien man vill få fram mer äkta.

Men hur blir det då om det man skriver om kan upplevas som smärtsamt för människor i författarens närhet? Om det man beskriver rör vid ömma punkter hos de man bryr sig allra mest om. Ifall berättelsen man vill dela med läsarna sårar ens familj?



måndag 26 januari 2015

Intervju med Anna-Carin Svanå



I dag intervjuar vi vår nya medlem Anna-Carin Svanå.


Berätta lite om dig själv.
Jag bor i Varberg med min familj och jobbar som gymnasielärare i svenska och engelska. Jag gillar att vara ute i naturen, att läsa, äta godis, sjunga i kör och påta i trädgården. Dessutom tycker jag om att hitta på historier och att rita. Hittills har jag gett ut två barnböcker.

Berätta lite om din senaste bok.
Familjen Knas går till sjöss är en rolig och spännande må-bra-berättelse om en rörig och klantig familj och deras katt på semestern. Den riktar sig till barn i 6-9-årsåldern.
I likhet med den första boken om familjen Knas ville jag skriva en bok som ger lust att läsa genom att vara vardagsnära, spännande och humoristisk. Familjen Knas går till sjöss handlar mycket om relationer med familjen, husdjur och kompisar. 


Berättelsen utspelar sig på en segelbåt under sommarlovet, men det finns ekon från skolmiljön där Konrad känner sig utsatt och annorlunda. När han träffar sin elaka klasskompis i en ny i situation upptäcker han att hon också kan känna sig utsatt och annorlunda. Konrad hade lätt kunnat ge igen, men väljer att inte utnyttja hennes svagheter. Jossan får en andra chans och visar sig vara den som hjälper familjen Knas i sin desperata situation med den borttappade Drutten.

Fanns det någon viktig inspirationskälla eller förebild?
Min familj är min främsta inspirationskälla. Flera av händelserna i böckerna har direkt koppling till något vi har varit med om, eller sett andra vara med om. Det var min dotter som först tjatade sig till att jag skulle skriva för barn över huvud taget och alla tre barnen har varit delaktiga i skrivprocessen med idéer och feedback.

I den senast boken om familjen Knas är båtlivet i centrum. Skärgårdsmiljön är en fantastisk inspirationskälla och jag gillar det oförutsägbara i att segla. Man trängs på liten yta, men det känns som om man äger hela det vida havet. Man är nära naturen, man kan träffa på alla möjliga människor och vad som helst kan hända.


Hur tänkte du kring illustrationerna i boken? Hur kom du i kontakt med illustratören?
Eftersom jag höll på mycket med att teckna och måla när jag var yngre (jag har gått en grundläggande konstnärlig utbildning och hade planer på att bli bildlärare) kändes det självklart att försöka illustrera böckerna själv. Jag ser också bilder framför mig när jag skriver så jag har redan från början en klar uppfattning om hur bilderna ska bli. Rent praktiskt har jag använt mig av mina egna barn även här. De har fått ställa sig i olika positioner och jag har fotat dem och sedan ritat av. Vår egen segelbåt har också fått stå modell. De två äldre barnen har även bidragit med handskrivna textbitar och några illustrationer.

Berätta om något du drömmer om att få göra.
Jag skulle vilja utveckla mitt skrivande. Det trängs många nya historier i mitt huvud, både för barn, ungdomar och vuxna och det skulle vara så roligt att få utforska dem lite närmare! Mitt stora problem brukar vara att få tiden att räcka till…

Jag är också väldigt nyfiken på en hel massa saker som jag vill lära mig mer om, alltifrån hur människokroppen fungerar till kvinnohistoria och religion. Människor är spännande!

Har du något nytt på gång?
Ja, men det är än så länge på idéstadiet.

onsdag 24 december 2014

Adventskalendern - 24 december

Julljuset – en julsång av Monika Häägg

Jag är inte speciellt religiös, men när det är som mörkast tänder jag många ljus. Julen firas, och redan i början av december tar jag fram gamla saker som genom mitt liv bär på minnen från tidigare julfirande.

Den gamla tyska tomten från 20-talet, som var min farmors, min 50-tals-tomte, som var den första jag fick av min mamma, och de stora röda ljusstakarna i Carl Larsson-stil, de som för hundra år sedan tillhörde min farfars mor. Hilma, hon som bodde i ett hus med jordgolv, hon som blev inspiration till min bok ”Jag spelar min roll”.

De tända ljusen gör att den mörkaste tiden blir lättare att bära.

Jag firar också den längsta natten, så som människor firat långt före kristendomen gjorde sin entré här i Norden. Ordet jul eller jol är gammalt, har förmodligen funnits i tusentals år. I mina böcker, om bronsåldersflickan Fry, firar också den tidens människor den längsta natten och Jol. Det är inte så konstigt, både den tidens människor och vi nutida människor behöver något som lyser upp i mörkret.
Jag har genom mitt liv komponerat många sånger och texter, men ”Julljuset” är min enda julsång. Den handlar om julfirande som är, och som har varit.