Du har skrivit om romantiska relationer mellan tjejer i böcker både för tio-tolvåringar och för unga vuxna. Var det något särskilt som du tänkte på eller anpassade utifrån de olika målgrupperna?
När jag skrev min debutroman "Sen tar vi Berlin" var det mycket viktigt för mig att det inte skulle vara en komma ut-roman. Att många tjejer (de flesta) i boken hade relationer med varandra var ingenting som det gjordes en grej av, det var bara så.
När jag skrev Lisa-böckerna hade jag väldigt mycket tankar kring det här. Folk har en tendens att tänka sex när en skriver om samkönad kärlek. En massa böcker för 9-12-åringar innehåller ju förälskelse och kärlek, men av någon anledning blir många upprörda om det skulle handla om homosexuell kärlek eftersom somliga då tänker att denna kärlek främst är av sexuell karaktär. Vilket den förstås också kan vara i även i mellanstadiet. Vilket inte heller är fel, såklart.
En gång skrev jag en nätkrönika om att jag önskade att barnböcker oftare kunde ta upp samkönad kärlek. De anonyma kommentarer jag fick på den texten var helt bisarra och inget jag ens vill återge.
Som det till slut blev i böckerna är det ganska subtilt. Vill en läsa in att Nova och Lisa är förälskade, eller att Lisa är kär i Nova, kan en lätt göra det, eller så kan en "missa det" eller låta bli att tolka det så. Varför jag har valt att göra det subtilt är för att jag inte tycker att gränserna mellan kärlek och vänskap är eller behöver vara så himla skarpa.
Hur har dina böcker mottagits om man fokuserar på hbtq-temat? Är det något som du önskat att man hade sett och diskuterat mer eller annorlunda?
